Long time no see
Det har varit väldigt tyst här inne. Varför det har blivit så kan jag inte säga; inspirationen eller motivationen är inte låg. Har spenderat en del kvällar med papper och penna och skrivit av mig. Väldigt mycket på senaste tiden. Kanske publicerar jag dessa här senare, men just nu vill jag hålla lite för mig själv. Känner mig exposed, uttittad, och dömd; dock tror jag att jag bara är paranoid.
Trots det vill jag inte stänga ner bloggen, det finns så mycket betydelsefulla inlägg som jag helt enkelt inte vill ska försvinna.
Jag känner harmoni i mitt liv just nu; jag testar på nya saker. W och jag har bokat flygresa till Madrid. Jag håller mina nyårslöften och det mesta fungerar. Ångesten inför framtiden har mer och mer dragit sig tillbaka. Jag har kommit igång bra med min träning och jag har börjat på en diet som går väldigt bra! (Mest som stöd för mamma och syster - it's a girl thing).
Trots det vill jag inte stänga ner bloggen, det finns så mycket betydelsefulla inlägg som jag helt enkelt inte vill ska försvinna.
Jag känner harmoni i mitt liv just nu; jag testar på nya saker. W och jag har bokat flygresa till Madrid. Jag håller mina nyårslöften och det mesta fungerar. Ångesten inför framtiden har mer och mer dragit sig tillbaka. Jag har kommit igång bra med min träning och jag har börjat på en diet som går väldigt bra! (Mest som stöd för mamma och syster - it's a girl thing).
fina människor
Ett nytt år; jag är lycklig! Nyårsafton var enligt mig väldigt lyckad. Många av mina nära och kära var där, plus många fler. Dagen efter var inte så jobbig trots allt; drack inte så mycket men hade sjukt kul. Tack alla som kom, pusss
Puss
Fint är det när pojkvännen kommer och överraskar en. Med yoghurtdoppade jordgubbar.
We'll crawl until we'll walk again
När ångesten får övertag. När hjärtat dunkar hårt. När halsen tjocknar och det inte går att svälja bort. När paniken kryper längs med huden och reser dess hår bara för att påminna. När man vill ge så mycket men man hålls tillbaka automatiskt. När man helst av allt vill tända en brasa, sitta med sin älskade, läsa en bra bok och mysa med massa gott (som yoghurtdoppade jordgubbar). Fan för skolan.
Girls, girls, girls
Jag klickar mig in på bloggar dagligen och jag skräms över vissa tjejers beteende. En del tjejer är oerhört osäkra, klankar ner på sig själva och duger inte åt något. Det gör ont att läsa hur dåligt vissa faktiskt kan må. Medan andra har på tok för mycket självförtroende för sitt eget bästa; tjejerna vill vara dom och killarna vill vara med dom. Störst, bäst och vackrast och deras vänner kan inte ens nå deras nivå.
Jag förstår mig inte på hela grejen, vad hände med landet lagom? Varför inte en balans? Och det konstigaste är att vissa tjejer tillhör båda dessa grupper; ena dagen är de lägre än marken pga. någon kille och den andra dagen har de svävat upp över molnen likt en heliumballong.
En sak är säker; jag kommer alltid förundras över tjejers beteende och jag kan inte låta bli att faktiskt bli nyfiken på de faktorer som ligger bakom allt detta. Vad säger ni, ska jag satsa på psykolog eller något liknande?
Jag förstår mig inte på hela grejen, vad hände med landet lagom? Varför inte en balans? Och det konstigaste är att vissa tjejer tillhör båda dessa grupper; ena dagen är de lägre än marken pga. någon kille och den andra dagen har de svävat upp över molnen likt en heliumballong.
En sak är säker; jag kommer alltid förundras över tjejers beteende och jag kan inte låta bli att faktiskt bli nyfiken på de faktorer som ligger bakom allt detta. Vad säger ni, ska jag satsa på psykolog eller något liknande?
-
Det är svårt att beskriva hur bra livet egentligen är; trots oändligt mycket skolarbeten att göra, det blir kallare och kallare, mörkare och mörkare, så trivs jag med livet. Jag har en fin familj, jag har underbara vänner och en fantastisk pojkvän som alla stöttar mig något enormt. Det går bra för mig, trots att pressen ibland kan bli för stor, så fixar jag det alltid.
Lyckorus
Helgen har varit underbar. Den har spenderats med mina nära och kära. Mitt hjärta bjöd på middag i fredags, och det var bland det mysigaste jag varit med om. Vi åkte hem till mig och myste, jag somnade i takt med hans andetag och det, är nog det bästa jag vet.
Igår var både hektisk och underbar. Resa till biblioteket, kom därifrån tomhänt. Vad är grejen med bibliotek där man inte får låna hem böcker? Åkte till skärholmen och handlade lite. Åkte och åt en riktigt mysig middag hos farmor, vidare direkt därefter och möta min älskade vän.
Gick på bio med tre personer som står nära hjärtat; Silvana, min syster och min pojkvän. Såg Paranormal activities och jag var glad över att jag fick somna med tryggheten själv; William. Att säga att jag älskar honom är en underdrift.
Igår var både hektisk och underbar. Resa till biblioteket, kom därifrån tomhänt. Vad är grejen med bibliotek där man inte får låna hem böcker? Åkte till skärholmen och handlade lite. Åkte och åt en riktigt mysig middag hos farmor, vidare direkt därefter och möta min älskade vän.
Gick på bio med tre personer som står nära hjärtat; Silvana, min syster och min pojkvän. Såg Paranormal activities och jag var glad över att jag fick somna med tryggheten själv; William. Att säga att jag älskar honom är en underdrift.
Jag ska börja älska livet igen.
Ljusstaken står tänd på fönsterbrädan, jag har tänt doftljus och gjort te. Jag ska göra något jag älskar att göra, jag ska påbörja en ny bok att förälska mig i och som ska ge mig lite värme i den dystra tillvaron. De tidiga morgnarna, den mörka och kalla resan till skolan. Numera ska jag göra val efter mig själv, göra val som får mig att må bra. Det håller inte i längden att ta på sig utmaningar var och varannan dag, det håller inte i längden att alltid vilja de bästa för alla andra, och glömma bort sig själv.
Jag ska ta vara på det fina i mitt liv; mina underbara vänner och min pojkvän, de som faktiskt får mig att orka fortsätta. Jag ska tänka om, och prioritera annorlunda.
Jag ska ta vara på det fina i mitt liv; mina underbara vänner och min pojkvän, de som faktiskt får mig att orka fortsätta. Jag ska tänka om, och prioritera annorlunda.
-
Funderar på att radera bloggen. Kanske gör jag om något nytt, kanske låter jag det vara. Har inte bestämt mig riktigt ännu, men förändringar ska ske. Trött på att bli dömd för det jag skriver.
Charlie McDonnell
Haha! Jag har en liten småförälskelse i den här killen. Har kollat på hans videos på youtube i lite drygt två timmar, har suttit i mitt mörka rum och brustit ut i asgarv ett flertal gånger. (Min bror har tillochmed kommit ner för att kolla vad jag håller på med)
Här hittar ni honom:
http://www.youtube.com/user/charlieissocoollike
Han är inte bara grymt snygg, han har också ett band!!
http://www.myspace.com/chameleoncircuitmusic
Vem är jag?
Jag är fullkomligt utmattad. Jag är stressad. Jag har panik. Jag har ångest. Jag mår dåligt.
Kan jag sova? Nej. Är det så konstigt? Nej.
Jag har aldrig känt så här förut. Jag vet varken ut eller in. Hur jag ska fixa det här, hur jag ska ta mig ur det här.
Vill ta ledigt veckan ut, behöver det. Men är så jävla rädd att fastna i det där äckliga mönstret. Att göra det till en vana att skippa prov och lektioner. Det är det som har hindrar mig tidigare.
Nu ligger jag här. Får mer och mer panik för varje minut. Mer och mer ångest. Jag mår sämre och sämre. Och det gör det ännu svårare att sova. Hur ska jag ta mig ur det här?
..undrar om pappa känner likadant. Han kan inte heller sova, hörde hur han gick upp för att komma ner en timme senare, nu sitter han och läser tidningen och dricker mjölk. Usch. Sorgen täpper till luften. Jag kan inte andas.
Kan jag sova? Nej. Är det så konstigt? Nej.
Jag har aldrig känt så här förut. Jag vet varken ut eller in. Hur jag ska fixa det här, hur jag ska ta mig ur det här.
Vill ta ledigt veckan ut, behöver det. Men är så jävla rädd att fastna i det där äckliga mönstret. Att göra det till en vana att skippa prov och lektioner. Det är det som har hindrar mig tidigare.
Nu ligger jag här. Får mer och mer panik för varje minut. Mer och mer ångest. Jag mår sämre och sämre. Och det gör det ännu svårare att sova. Hur ska jag ta mig ur det här?
..undrar om pappa känner likadant. Han kan inte heller sova, hörde hur han gick upp för att komma ner en timme senare, nu sitter han och läser tidningen och dricker mjölk. Usch. Sorgen täpper till luften. Jag kan inte andas.
bajsdag
Dagen har varit riktigt jobbig. Det är otroligt hur mycket ens psyke kan genomgå utan att helt gå i väggen; men det känns som om det är riktigt nära. Jag behöver en paus. Det är för mycket just nu, men jag vet inte hur det ska gå till. Det känns som om jag skjuter upp på saker och ting så kommer det ändå bara bli värre i slutändan. Jag ska försöka att stå ut.
-
Jag förstår mig inte på dagens tonårstjejer. Varför vill man trycka ner folk så pass mycket? Varför vill man avsiktligt såra människor man inte känner? Det kan vara allt ifrån kränkande kommentarer på internet ifrån någon anonym, till den granskande blicken man får på bussen om man sitter mittemot varandra.
Jag är trött på all ytlighet. Jag läser om den gamla goda tiden jag aldrig har upplevt och jag blir rädd för framtiden som mina barn, och mina barnbarn ska få växa upp i. Vikthets vid 10 års ålder, hur fan ska det sluta?
I try
Har gått runt och hängt huvudet hela dagen. Har svårt att finna glädje, och har svårt att finns det positiva. Känns som att tårarna har legat på lur allt för länge, men än har det inte brustit. Jag orkar inte med fasaden av lycka. Jag orkar inte gå runt och låtsas som om allt är bra, för att jag inte orkar ta tag i det. Jag vill flytta hemifrån. Jag vill vara med killen som alltid får se mig, som den jag är. Äkta, naken och sårbar.
En halvtimme fick vi tillsammans idag. Om ens det. Snabbt i med mackor och varm choklad, lite mys framför tvn. Sen bar han av. Fan. Känner att jag behöver honom mer än någonsin just ikväll. Funderar på skolk imorgon. Men vad gör det, killen kommer inte hem förrän sju på kvällen. Och plugget går inte att fly ifrån. Fan.
En halvtimme fick vi tillsammans idag. Om ens det. Snabbt i med mackor och varm choklad, lite mys framför tvn. Sen bar han av. Fan. Känner att jag behöver honom mer än någonsin just ikväll. Funderar på skolk imorgon. Men vad gör det, killen kommer inte hem förrän sju på kvällen. Och plugget går inte att fly ifrån. Fan.
Skitsamma om ni inte förstår
Jag skiter i det här nu. Jag orkar inte mer. Jag kan inte ge mer än vad jag är. Jag kan inte alltid ge 110 % när det räcker med 80. Jag kan inte alltid var alla till lags. Jag tar ifrån mig ansvaret nu, och ägnar mer tid åt mig själv. Jag orkar inte få dåligt samvete mer för minsta lilla själ jag inte kan behaga. Jag är bara jag, och jag håller på att gå in i väggen. DET ÄR FÖR MYCKET. Jag har tappat bort mig själv i allt skit. Orkar inte.
